Fy fan vad jag vill dö ibland..
Jag hatar att känna att jag är så jävla misslyckad, och inte klarar av ett jävla skit.
Varför kan jag inte bara få vara "normal" och klara av allt som alla andra gör?
KRAMAR till er där ute!
Läs den här boken, "att välja glädje" skriven av Kay Pollak.
Jag vet hur det är med ångest inför massa saker. Ta dagen som den kommer. Försök att få undan saker istället för att skjuta dom framför dig. Ingentin är viktigare än din hälsa. Så sånt som kan vänta ska vänta. Ta det viktigaste först och låt vila ha sin tid. Gör det som är ett "måste" och sen belöna dig med en mysig film, eller ett bad. En stund på dagen då du MÅSTE släppa alla måsten och bara njuta.
Det mesta kan man skjuta på. Jag är också såddär tidspressad, just nu ska jag tappettsera om och har hundra saker att göra i skolan. Jag behöver egentligen bara fixa matten, så den är prio ett, dom andra ämnena får vänta, tappetterna får bli klar när dom blir klar, och där emellan ska jag unna mig vila. Kompisar får också vänta, dom träffar jag när jag får tid och ork. Stress är farlig och drar man inte i bromsarna kan man lätt krascha. Så stanna upp, tänkefter vad som är nödvändigt att göra. Det finns mycket som man kan välja bort, som tex att städa, eller säga nej till en kompis som vill ses osv.
