Anorexi

Vet inte varför jag är så intresserad av att veta mer om anorexi, tycker det är så spännande. Varför?

Men det är jävligt läskigt när det går till överdrift. JÄVLIGT LÄSKIGT!

Själv har jag ett ganska smalt skönhetsideal, men INTE SÅÅÅÅ som på bilden tex.

Men som en Catwalkmodell, ungefär.

Vad tycker du?

När jag var 17 år fick jag Anorexi. Sökandet efter bekräftelse och lycka fick mig att fastna i ett destruktivt mönster, ett mönster som höll på att ta mitt liv. Jag lades in på sjukhus, då min kropp inte orkade längre. Mitt hjärta slog ett slag var tredje sekund, hade de inte väckt mig mitt i natten när de såg min låga hjärtfrekvens hade jag varit död nu. Månader av kamp följde, minuter, dagar och veckor av ångest, skräck och sorg. Sorg över vad jag hade blivit, vad sjukdomen hade tagit ifrån mig, format mig. I efterhand ser jag hur jag skadade de i mon omgivning, min familj och mina vänner. Mina föräldar höll fast mig när ångestattackerna bröt loss, flera gånger om dagen. Jag bröt min pappas pappas revben i paniken, rev, slet och spottade. Sjukdomen tog ett år av mitt liv, ett år jag aldrig kommer att kunna få tilbaks. Den lämnade ärr i själen som aldrig läker.



Så vad är det du finner så intressant om sjukdomen? Fråga, jag berättar gärna.

Förstår inte dendär bilden, för man brukar ju säga att de som har anorexi ser sig själv som feta, men hon i spegelbilden är ju inte ens fet, och ska tydligen föreställa en lite fet typ!