Aldrig får man sova en bra natt, utan en massa jobbiga drömmar, och att vakna hela tiden, och hoppas att det inte är morgon än.

Har sådan ångest för att det ska bli morgon, jag vet inte varför. Kanske för att jag känner att jag aldrig får sova ordentligt.

Vaknade inatt av att någon jäkla nerv hade kommit i kläm i mitt ben, så jag knappt kunde röra mig. Försökte stretcha ut det onda, men det gick inte.. Fy FAN vad ont jag hade.
Skulle dessutom ner till tvättstugan tidigt i morse, för att hämta min tvätt som hade fått torka över natten. Men jag kunde ju knappt gå. Halvvägs ner för trappan stannade jag för att det gjorde så ont, och hade panik. Och började gråta av smärta.

Men konstigt nog gick det över precis efter det! Nu är det lite bättre, men det känns som om kroppen är ett enda stort blåmärke, och skinnet är så otroligt ömt...

Att jag aldrig kan få må bra...Vad har jag gjort för att få lida varje dag?

Önskar ibland verkligen att jag bara kunde somna in och aldrig vakna upp...

Förlåt..


KRAM